Det är nytt nu. Nu är det inte längre kvinnorna som kan göra flera saker på samma gång. Simultankapacitet, heter det, tror jag. Det är helt ute. Vi klarar inte av det längre. Vi har faktiskt gjort vårt på den fronten. Stressa med allt i hushåller efter jobbet.
Nu är det männens tur. Och det heter inte längre simultankapacitet, utan multitasking. Förmågan att kunna göra flera saker samtidigt är det nu männen som har och inte kvinnorna.
Jag har ordning på mitt skrivbord. Det är lean. Och kvinnligt. Tror jag.
Lean production heter det. Toyotas filosofi för tillverkning av Toyotabilar. Den bygger på bland annat ordning och reda. Att man ska kunna se om det blir en oljeläcka. Det ska inte vara full med gammal olja och skit på och kring maskinen som döljer eventuella läckor. Man ska bara ha sådant som behövs för processen. Inga ”bra-att-ha”-saker. Inga onödiga lager med sådant som kanske behövs senare. Därför använder lean metoden 5S för att upprätthålla och utveckla ordning och reda.
Sortera
Strukturera
Städa
Systematisera
Se till
Ett ingenjörsmässigt sätt att tackla behovet. Något som män behöver. För att erkänna att bristen på jämställdhet på arbetsplatserna har skapat förhärskande manliga normer kostar väl för mycket. Det skulle ju kosta att många män ser sina chanser till välbetalda jobb på toppositioner försvinner till kvinnliga kolleger. Som inte behöver någon ingenjörsmässig metod för att hålla ordning och reda och rent och snyggt omkring sig, utan sköter det med automatik.
Ett rent skrivbord brukar leda till den ”skämtsamma” kommentaren: ”Har du inget att göra”. På den frågan kan vi som har insett att det är enklare, skönare och effektivare att ha ordning på skrivbordet svara: ”Inte när det gäller städning av skrivbordet, för det har jag redan gjort!”
Jag åker buss till och från jobbet. Jag är helt fri att sova en stund, låta tankarna flyga iväg och behöver inte anstränga mig på att hålla koll efter galopperande älgar och vilda medtrafikanter. Det sköter busschauffören så fint. Jag är helt fri från tankar på vad det kan vara för konstigt som låter i motorn och att soppan börjar ta slut i tanken. Väldigt skönt!
Dessutom är det hyfsat fritt från jobbig ekonomisk belastning och risk för chockartade kostnader för reparationer. Dryg 300 kr per månad för att åka de knappa två milen fram och tillbaka till jobbet är oerhört prisvärt.
Vi får välja vårdcentral där jag bor. Man kan välja den som man tycker har bäst kvalitet. Hur ska jag veta vilken som har bäst kvalitet? Landstinget tipsar om att man kan jämföra deras hemsidor som de länkar till.
En av vårdcentralerna skriver på sin hemsida ”Vi glömmer aldrig vem vi är till för” och har en bild på människor i ett väntrum. Det sitter tre personer där och väntar och man ser två lediga stolar på bilden.
Vad kallas läkarens rum? Väntrum? Sitter läkaren där och väntar på patienter som är försenade till den överenskomna tiden eller?
Jag vill kunna välja en vårdcentral som inte har något väntrum. Eller åtminstone en som har väldigt få stolar per praktiserande läkare för patienter att vänta i om de kommer i lite för god tid. Jag vill kunna läsa på deras hemsida att de inte har investerat i något väntrum utan istället har investerat i en kurs i tidplanering för läkare.
Nu känns det som om klimakteriet är på väg. De veckor jag inte har mens har jag pms och är arg. Så är det naturligtvis inte. Men just när jag är arg och pms-känslig så känns det som om det aldrig är annat. Jag bokade en tid hos en gynekolog för att få tips om hur jag ska hantera denna nya del av livet. Upptagen man, den där gynekologen, jag fick en tid två månader senare.
Kl 14.20 skulle jag vara där. En halvtimma fick jag vänta. Och där satt jag naturligtvis och blev arg. De hade ju kunnat ringa mig och säga att de var en halvtimma sena. Så hade jag kunnat jobba en halvtimma till.
Gynekologen frågade hur det var med mig. Jag sa att jag var arg. Och att ibland har jag mens varannan vecka, känns det som. Jag sa att jag tror jag börjar komma in i klimakteriet. Då förklarade han för mig att det gör jag inte alls. För jag är inte 50 än. Han visade ett diagram som förklarade att det vanligaste är att man kommer in i klimakteriet först efter 50. ”Du har pms”, sa han. Och skrev ut antidepressiv medicin och medicin som ska göra mensen regelbunden.
Om han hade frågat varför jag var arg hade han fått veta att det var för att jag fick vänta en halvtimma och för att han inte ens bad om ursäkt! Jag tänker inte ta någon antidepressiv medicin. Jag tänker fortsätta vara arg. För jag har rätt. Även läkare med egen vårdcentral skall hålla överenskomna tider, tycker jag.
En vän sa att det verkar jobbigt för barnet med olika regler hos mamma och pappa. Hos mamma får barnet inte svära och hos pappa är det andra regler som gäller. Det skulle göra barnet förvirrat menade min vän. Detta har jag tänkt på. Är det då fel att föräldrar väljer att inte leva ihop för att de inte mår bra av varandra? Skapar det förvirrade barn?
Jag har kommit på att om barndomen är som ett smörgåsbord av värderingar och om barnet ändå känner sig tryggt under sin uppväxt så får barnet som vuxen mer att välja på när det gäller vilka värderingar som ska gälla. Om man har vuxit upp med att pappa gjorde så och han mådde bra och var en bra förälder och och mamma gjorde på ett helt annat sätt så och var världens bästa mamma så har man en bredare grund att stå på. Bättre en om mamma bara hackar på pappa om att han gör fel hela tiden.
Här är några kloka punkter från familjeterapeuten Virginia Satir. Hon är en av framgångsrika terapeuter som NLP-grundarna Richard Bandler och John Grinder har studerat.
1) Friheten att se och höra det som finns här och nu, i stället för det som borde finnas, fanns eller kommer att finnas.
2) Friheten att säga vad man känner och tänker, i stället för det man borde tänka och känna.
3) Friheten att känna vad man känner, i stället för vad man borde känna.
4) Friheten att begära vad man behöver, i stället för att alltid vänta på tillåtelse.
5) Friheten att ta risker för egen del, i stället för att välja att vara trygg och aldrig sätta båten i gungning.
Den sista är häftigast, tycker jag.
Här är en jättebra finsk sida med relationshjälp.
Tre månader. Det är vad det tog från att vi bestämt datum för bröllop till att vi är gifta. Det är också vad det tog att bygga till köket så att det blev dubbelt så stort. Bröllopsplanering och tillbyggnad under samma tre månader. Glöm det där med att planera för bröllop i ett halvår eller ett år. Jag kan inte förstå varför det ska behöva ta så lång tid. Nej, gör dubbelt så mycket på halva tiden istället! Det blir mycket roligare.
Nästa projekt? Ja, det blir nog att min man startar en firma. Och till våren ska jag gå kurs för hundägare och hundar. Jag ska lära mig att få pli på hundarna. Så att de inte skäller som vettvillingar så fort de ser en annan hund. (Jag tänkte så förra våren också…)
Den utvalde har blivit min äkta man. Jag har blivit hans fru. Vi hade ett helt fantastiskt bröllop. Vigseln skedde i en biosalong. Första gången i detta samhället tror jag. Det kändes i alla fall historiskt. Först allsång ledd av en skicklig körledare. Förvånade gäster sjöng först Imse vimse spindel. Min brorson som är två år jublade. Han älskar att sjunga! Sedan en trevlig kanon ”Greven hade en liten hund” som jag lärde mig för 25 år sedan på musiklinjen. Det lät riktigt bra. Och sedan tre sånger med kända melodier som passar att sjunga ihop och vi lät som en hel kör. Jag hade skrivit nya texter som passade till vårt bröllop. Och till sist ”Bullfest” med ny text ”bröllop, bröllop hela dan”. Helt underbart!
Min chef vigde oss. Det var som om det var en glasbubbla kring oss tre. Vi stod där framför alla och höll varandra i handen, den utvalde och jag. Chefen sa många kloka ord om livet och kärlek. Det var stämningsfullt och högtidligt. Den utvalde satte ringen på mitt finger och vi var gifta. Han blev min man. Min älskade man.
Allt klaffade så bra. Cateringmaten kom in till biosalongen samtidigt som gästerna gick upp i festsalen. Alla 87 gästerna hittade sin plats vid bordet och snart kunde vi börja äta. Sedan hade vi en sjujävla fest! Bandet spelade några låtar och fick gästerna på härligt danshumör. Jag dansade med min man, och sedan med barnet, vi snurrade runt och dansade jättevilt. Och jag dansade och studsade så att huvudet värkte i tre dagar efter bröllopet! Men det var det värt. En sån fest!!
Min nya svägerska frågade om vi inte skulle åka snart så att vi kunde få uppleva bröllopsnatten. Jag testade hennes förtroende och meddelade att det inte skulle bli så mycket med bröllopsnatten eftersom jag hade mens. Och förresten vadå ”bröllopsnatt”? Hur modernt är det att hoppas att sexet ska bli bäst bara för att det är bröllopsnatt?
Jag var orolig för att min mans farbror, hustomten, skulle bli för full och stjäla all uppmärksamhet. Så att alla skulle prata om hur han gjorde bort sig på vårt bröllop. Men han var nykter! Andra fick ta plats bland minnena istället för han. Jag minns härligt glada ansikten av min mans kollegers fruar från dansgolvet. Jag minns hustomtens särbos ansikte som strålade av glädje när hon dansade. Jag tror inte jag har sett henne glad förut. Jag minns hur jag och min systerdotter dansade vilt till ”Seven nation army” med White stripes. Och jag tycker det är roligt om ryktet om att jag hade mens på min bröllopsnatt blir det mest spektakulära pratet efter vårt bröllop.
Mammas födelsedagspresent till mig i år var ett presentkort på några timmar med en stilkonsult. Hon var i min garderob idag. Jag var lite nervös för att min garderob inte skulle var något att ta hand om för en stilkonsult. Men det var den visst…
Först gjorde hon en stilanalys av mig. Det var tio frågor med sex olika svarsalternativ. Vi kom fram till att min stil är naturlig med inslag av city-chic och dramatisk. Sedan gick vi upp till min garderob. Den utvalde hade bäddat sängen med rena linnen så det kändes ok att bjuda in henne där. Jag visade en kort svart kjol som jag bara haft på mig en enda gång. Jag hade inte känt mig bekväm i den, sa jag till henne. Men hon tyckte den var perfekt. Och hjälpte mig att hitta massor av kombinationer med olika toppar, den svarta koftan och kjolen. Och hon hittade massor av nya kombinationer av mina kläder. Jag som trodde att jag hade lite kläder. ”Du har jättemycket kläder”, sa hon till mig. Det var jättekul! Jag längtar efter nästa nya morgon att klä på mig.
Det jag ska komplettera med är en röd top, en grå kofta och ett brunt bälte. Lila stumpbyxor kan jag hitta på HM eller Åhléns, tipsade konsulten.
