Två veckor till bröllop och köket i fullt kaos

Oj, vilken chock! Det är ju bara två veckor kvar…

Nästan hundra gäster kommer och jag har verkligen ingen koll på detaljerna. Massor kvar att göra och dessutom kommer det en jul emellan. Och ett kök att göra klart. Men jag är precis som den utvalde tidsoptimist.

I köket saknas bara väv och färg på väggarna, golv och kakel ovanför spis och diskbänk. Den utvalde har gjort massor redan! Diskmaskinen inkopplad för ett par dagar sedan. Så oerhört lyxigt att ha diskmaskin igen efter några veckor med handdisk. Första dagarna efter vi började ändra om allt i köket diskade jag i duschen. Det fick jag snällt göra för den utvalde var inte helt med på att ändra om allt bara för att vi har byggt till en matplats. Han såg en massa jobb framför sig… Och han hade rätt. Men det blir så himla bra! Det blir ett fantastiskt kök på ca 25 kvm med toppenbra logistik. Jag längtar efter att börja kunna laga mat där igen!

Kvinnlig chef på manlig arbetsplats

På ett av mina tidigare jobb var jag chef. Jag höll utbildningar för en funktion i fabriken. Alla som hade genomgått utbildningen fick ett diplom som jag signerade. Den utvalde jobbar kvar på mitt gamla jobb och har ett sånt där diplom uppsatt på väggen. Häromdagen var en av killarna från lagret inne hos den utvalde och pratade.  Plötsligt kom killen på att han ju också ville ha ett diplom. Han undrade vem det var som gjorde diplomen.

”Det var ju hon ….” han sökte efter det…

Så den utvalde hjälpte honom: ”…. hon med pattarna?”

”Ja!”, sa killen. Och blev plötsligt medveten om att situationen kanske blev lite pinsam. ”Men det är ju hon du är ihop med nu…”

När vi precis hade blivit ihop fick jag höra en annan berättelse från det gamla jobbet. En av verkstadsgubbarna berättade om ett tillfälle när jag hade kommit gående. Det var kallt ute och jag var väl frusen. Jag har tidigare inte funderat så mycket på mina bröst. Gick länge i b-kupa och trodde att det var min storlek. När jag en gång besökte en lyxig bh-affär gick jag därifrån med en bh för 700:-  med e-kupa. Så jag har väl rätt stora bröst då. Det tyckte i alla fall denne verkstadsgubben som stod och borrade i en plåt. När jag hade gått förbi och han slutat glo på mina bröst upptäckte han att han borrat igenom både plåten och bordet till pelarborren…

Detta berättade han för den utvalde som lovade att inte berätta vidare det till mig. Men det gjorde han och det var kul!

Adventsstjärnor

Jag satte upp adventsstjärnor igår. Och städade. Dammsög så det dammade ner hela huset ännu värre än vad det var innan jag började. Jag hade monterat dammsugarpåsen fel upptäckte den utvalde. Min älskade utvalde höll på i köket med elen och satte upp gipsplattor i hallen och herregud vad vi jobbade hela dagen. Jag sorterade verktyg så att de skulle vara lätta att hitta. Och satte i dammsugarpåsen rätt och dammsög en gång till i vardagsrummet.

Det var en himla tur att vi gick en härlig skogspromenad med hundarna innan vi satte igång med röjet. Annars hade jag varit besviken på helgen. Om den hade passerat utan skogsluft.

Höga klackar och shopping

Att en rejäl shoppingrunda kan vara så välgörande för själen! Det hade jag ingen aning om. Det var som i en film. Vi startade redan kl 10 i stan och klara kl 14. Efter varje inköp blev jag lite lyckligare. Och ju dyrare desto nöjdare. Fikapaus mitt i shoppingrundan där vi pratade om vilka fantastiska inköp vi gjort och hur fin jag kommer att bli. Och den utvalde hade ett sånt fantastiskt tålamod. Till slut gick han med en hel drös med kassar och förstod inte riktigt hur det gått till.

Ett par låga stövlar utöver shopping till bröllopet blev en bonus. Jag måste ju träna på att gå med höga (8 cm) klackar. Jag har alltid tyckt att jag som är så lång inte kan ha höga klackar men dessa stövlar var så fräcka att jag bara var tvungen att köpa dem. De blev liksom pricken över i:et i mitt kvinnlighetsprojekt. Första träningsdagen blev en lite snöig måndag. Det var en riktig utmaning att trippa iväg till bussen när det var halt! Det var halt på väg till bussen men det var halt i korridoren på jobbet också upptäckte jag som höll på att vurpa i en kurva. Jag fick snällt lära mig att ta kurvorna lite försiktigare och trippa på lite kvinnligare för att inte bryta benen.

Födelsedagstider

Barnet fyllde fem igår. Sång och presenter i sängen. Frukost och läsa tidningen. ”Tänk om det står om mig i tidningen”, sa barnet. Och vi bläddrade i tidningen. Kommenterade några olika artiklar tills vi kom fram till familjesidan. Och där var ju en bild och text ”Grattis från hela familjen”! Åh, vilken lycka! Barnet strålade hela dagen och var på jättegott humör. Härligt med så mycket uppmärksamhet.

”Hur hade du det på din födelsedag”, frågade barnet när vi höll på att avsluta frukosten. Barnet som bor hos mamma vissa dagar och hos pappa andra dagar börjar upptäcka att vi gör saker även när det är mammadagar. Det gäller att tackla det på rätt sätt så att barnet inte blir ledset. ”Jag hade bara ett litet kalas med min mamma och mina söner”, sa jag. ”Du gjorde väl något kul hos mamma?”. ”Nej, jag hade jättetråkigt”, sa barnet.

Men vi hade en jättekul femårsfödelsedag. Den uvalde körde in till stan för att skaffa hem mer gipsplattor till köket som vi ändrar om. Jag och barnet körde till affären och köpte kakor, vetebröd, läsk, godis, ballonger och allt som behövs till ett kalas. Sedan snabbt till lokalen som vi hyrt (eftersom köket inte hunnit bli färdigrenoverat) för att upptäcka att där luktade öl och skit efter en fest som varit under natten. Fick tag på en vaktmästartyp som såg till att ungdomarna städade snabbt så vi kunde duka och göra klart för kalas. Dukar på borden, assietter, ballonger, läsk, sugrör… Barnet och jag skyndade på och hann klart innan den utvalde och store sonen kom. Sedan kom alla gästerna. Den utvaldes alla barn och min mamma. Fullt kring bordet. Över 20 personer var vi. Massor med presenter till barnet. Härligt kalas där de små barnen sprang sig röda om kinderna och busade runt långbordet.

Idag barnkalas på Busfabriken. Jag stannade hemma och sov eftersom det var spelning i natt med bandet. Njöt sedan av en ensampromenad till sjön med hundarna. Jag älskar skogen i november. Sjön var stilla och blank. Färgerna lugna och dova. Massor av frisk luft i mina lungor. Hundarna fick duscha efter promenaden. Det gillar de inte. Nu sover de helt utpumpade i fåtöljen och låter pälsen sakta torka i värmen i vårt fina hus.

Projekt: öka kvinnlighet

Jag håller på att tugga mig igenom en period av svartsjukebotning. Mer kvinnlighet ska på något mystiskt sätt leda till mindre svartsjuka. Min älskade utvalde man har en situation som ger mig möjlighet att ta tag i mig själv. Och lite gammal skit som har blivit i mitt liv. En outvecklad sida av kvinnlighet (som den utvalde inte håller med psykologen om, då han tycker att jag är väldigt kvinnlig) har behov av att bli större och starkare.

Några kvinnliga förebilder:

• Den tidigare chefen för Coops provkök
• En körledare och kantor här i stan
• Min yngste sons lärare i mellanstadiet

Varför är de förebilder för mig? Jo, för de kör sin kvinnliga stil med en sådan säkerhet. Vackra kläder, höga klackar, smink i ansiktet och stor kunskap och integritet på sitt område. De representerar något som min mamma inte stod för när jag växte upp. För min mamma var det naturliga det bästa. Att sminka sig och klä sig kvinnligt i opraktiska kläder gav inga höga poäng. Så mitt första intryck av de här kvinnorna är att de är billiga. Men sedan vinner de i längden. För de är så säkra. Och så charmerande.

Det är väldigt intressant att resonera kring kvinnlighet. Och manlighet. Vad är kvinnligt och vad är manligt? Jag agerar väldigt manligt, menar psykologen. Och ja, det känner jag igen. Jag känner mig inte som ett med de andra kvinnorna. Jag känner att jag har lite frikort till att få vara krass och tydlig. Och inte hålla på att med tackmejl. Utan bara ta emot svar jag har bett om. Det är ju ett sätt att visa sin maktposition. Fast när jag tänker efter så skickar jag tackmejl i alla fall. Och ser till alltid till att framhålla vems idé jag presenterar om den inte är min. Det är väl kvinnligt? Och jag ser alltid till att lyssna ordentligt på alla. Ser till att alla får komma till tals. Ibland fixar jag t o m fika till möten. Det är väl kvinnligt? När min närmaste kollega berättar på fredagen vad han ska göra i helgen glömmer jag aldrig att följa upp på måndagen med att fråga hur det gick. Det är kvinnligt. Jag tror jag är på god väg. Och nu har vi upphävt familjens köpstopp som vi har haft på grund av rusande kostnader för tillbyggnaden. Så nu ska jag shoppa loss! Ny mascara (den gamla har torkat in, aj aj, dåligt betyg), nya kläder (ja eller begandade från Myrorna fortfarande) och lite ögonskugga tänker jag mig.

Mer kvinnlig – mindre arg

Det är ledsen jag blir. Inte arg. Jag är kvinnan.

Jag blir ledsen när hon använder beprövade härskartekniker för att lura min man i fällor. Hon får honom att känna sig förlöjligad, hon undanhåller information och mot mig använder hon osynliggörande. Jag blir ledsen när han blir ledsen. Jag vill hjälpa honom att känna sig säker, stolt och älskad. Kanske jag börjar fatta nu. Jag har försökt hjälpa min man genom att bli arg och skälla på honom. Då har han bara blivit ännu mer ledsen. Och så har vi varit två ledsna. Och två som är ledsna samtidigt är inte bra i en relation. Man måste ha växelverkan på sånt.

Det är effekten som räknas. Jag har uppnått bra resultat i mitt liv genom att vara tydlig, bestämd och hård. Bra jobb, bra lön mm. Men oj, vilka tråkiga bieffekter…

Jag inser att jag inte först kan skälla ut min man och sedan gråta hela natten och önska att han tröstar mig. Enkelt förklarat för mig själv använder jag först min vanliga metod att peka med hela handen, be om struktur, ordning och logik. Sedan ramlar jag ner i en annan roll och blir en mycket liten flicka. Mitt misstag är bara att jag tryckt ner min man i en mycket liten pojkroll först. Och då begär jag att han ska trösta den lilla flickan. Hallåååå!!

Jag får skärpa mig: gråta mer och skälla mindre. Våga visa mina känslor som de är utan att omdefiniera ledsenhet och litenhet till stor stark ilska.

Tvivel och försvarstal

Jag vet att man inte kan leva med en sjukligt svartsjuk. Jag vet att jag måste lita på den utvalde och på det han säger. Men hans övriga språk, hur han hanterar exen, säger andra saker till mig på mitt språk. Enligt min karta.En lista på symboler från min karta:

• Säga ”hej, det är jag” i telefonen = det gör man till någon man känner väl och är förtrolig med
• Ta emot och skicka sms med beröm, värderingar och smilies = nära kompis eller flirt
• Be pappan ”pussa barnet från mig” = förbehållet föräldrar som är ihop, syskon eller nära kompis till pappan
• Ropa ”kör försiktigt” = gör man till någon man håller kär eller håller av

Det han gör, det han säger, hur han säger det, betyder saker för mig. Och jag tolkar. Jag har min karta med mina symboler. Vad har han för karta? Inte samma. Det vet jag. Men det som dyker upp i min ”verklighet” betyder på min karta fara. Jag vet med min logik att det är tryggt men känner annorlunda. Jag vet att han har hittat ett sätt att förbehålla sig till henne och de andra exen som passar honom. Men de passade honom när han var singel. Nu är han inte singel längre. Han har en fästmö med känslor att ta hänsyn till.

Är sluta med svartsjuka lika svårt att sluta med som rökning? Hittar jag skäl till att få fortsätta på den trygga ingångna vägen? Jag försvarar mig och mina val. Jag tvivlar på psykologen som jag betalar för att hjälpa mig.

Fler orsaker till varför jag ska få fortsätta:
Han bad mig faktiskt hjälpa till när vi nyligen hade träffats. Eller gjorde han kanske inte det? Jag hjälpe honom med hur han ska förhålla sig till henne. Jag försvarade henne i början och försökte hjälpa till att få honom att se från andra håll. Jag lyssnade på hans berättelser och tröstade honom. Jag uppfattade att han ville ha hjälp med hur han skulle förhålla sig till henne. Sedan blev jag störd på hur hon ringde när som helst. När vi satt och såg en film. Eller kl 23 när vi skulle sova. Och på hur hon skickade sms med påminnelser på morgonen när barnet skulle till dagis. Och till och med ringde och frågade om han hade kört. Det var väl inte hon som hade bråttom till jobbet?

Rapport från bygget

Vi gjorde ett provisoriskt golv över gamla källartrappan. Bara tills vi har grävt och murat en utvändig trappa. Så att vi kunde riva väggen mellan hallen och utrymmet under trappan. Den utvalde och hans store son fortsatte och jag och barnet kollade på Häxan Surtant. Barnet och jag kommer väldigt bra överens nu. Jag är helt accepterad. Under promenaden efter middagen föredrog barnet min hand framför pappas. Det är så skönt att den utvalde och jag kan komplettera varandra nu. Den utvalde blev lite arg under middagen för barnet tramsade och lekte med maten. Då hade barnet ju mig som fick vara den snällare ett tag. Ibland är rollerna omvända och pappa är snällast.

I gamla källartrappan där vi nu rev låg gamla plastblommor kvar från de som bodde här förut. Och skräp på golvet som var helt orört. Det var jätteskönt att sopa bort det! Det kommer att bli så fint. Stor hall får vi. Jag fick en idé om att flytta ingången till köket. Den utvalde tyckte att den idén innebär en massa svårt arbete med att bland annat flytta spisen. Orättvist att han får ha en massa idéer som för med sig arbete och inte jag. Men jag fick stort medhåll av store sonen vilket känns skönt. Den utvalde behöver nog bara bearbeta idén lite och göra den till sin egen så blir det så.

Från ilska till handlingskraft

Behåll skalet till ilskan. Behåll stommen och strukturen till allt det arga och sura. Fyll den med klok kunskap från eftertanke och handlingskraft. Sträck på dig, man! Du är vacker. Du är klok. Som jag. Jag älskar dig.

Gräm dig inte över att någon lurade dig i en fälla. Lär dig av det. Var lycklig att du kan lära och utvecklas! Det kommer ny tid hela tiden. Din tid. Nya tillfällen. Många, många.

Jag har också mycket att lära. Jag behöver lära att peppa utan att såra. Vem ska jag lära av? Dig kanske.